Som de sanna hemmansägare vi numer är har helgen tillbringats ute på tomten i full färd med diverse hemmansliga sysslor. Vi har samlat ihop ris och grenar från de träd som pappsen kapat, dragit ut dem på den lilla is som finns kvar och vråleldat upp alltihop. När brasan var som störst och varmast blev vi plötsligt hungriga och lunchade i form av grillad korv tillagad på pinnar som var alldeles för korta och svaga för de vilda, varma lågor vi hetsat upp med torra kvistar. Vilken syn! Två silhuetter står mitt ute på isen vid den stora brasan och grillar korv. Hahaha.
Vi pustade och frustade i en hel arbetsdag och efter kvällens dusch lade jag mig i soffan redo för lite lördagsmys och SOMNADE. Klockan åtta. Jag kan inte ens minnas när det hände sist. Om det någonsin hänt överhuvudtaget. Jag var i alla fall lagomt poppis hos lördagsmyssugna mannen som fick köra mig i säng vid tio då jag vänt mig i tvåsitsaren tjugotretusen gånger. Pensionärsådran i mig växer för varje dag som går.
Resten av riset drogs idag uppför slänten och fraktades iväg till traktens majbrasehög med hjälp av föräldrarnas släpvagn och stora medhjälparvilja. Extremt ful björkhäck kapades ner och tog ett sista farväl till sitt gamla hem. I och med detta har vi nu ännu finare utsikt över vattnet och längtar trånande till sommaren då vi planerar anlägga lian och svinga oss direkt ner i vattnet. Men med tanke på den lilla kepsklädda pensionären i mig är det nog säkrast att upprusta även trappan framöver.
2 kommentarer:
hej, tittar in här då jag hittade dig via Camillas lockar.. Måste bara säga att jag blev så glad av ditt inlägg ang. statistiken ålder på kvinnan & barn med Downs syndrom. Jag blev glad då jag och min man diskuterat en hel del om huruvida vi skulle ta de tester vi erbjöds, men vi tackade nej då vi känner att vilket barn som helst är välkommet hos oss även om vi vet att det innebär mer jobb :) Jag tror att få vet vad det innebär. Jag har en bror som jobbar på ett gruppboende med massor av härliga ungdomar och kanske är det därför jag inte är rädd?
Ja, så är det nog. Och jag tror att folk är aaaaalldeles för rädda för det de inte känner till! Vet inte om jag hade haft samma inställning själv om jag inte stött på dessa underbara människor så pass ofta men jag hoppas inte det. För underbara är faktiskt just precis vad de är! Så jag kan bara passa på att önska STORT lycka till med bebben - oavsett om det blir "normalbegåvat" (usch vilket trist ord!) eller har Downs/annat!!!
Ska kika in till dig också - blir ju lite nyfiken nu! Kul med en oväntad kommentar förresten!! *Cissi
Skicka en kommentar