Varför är det så att man alltid vill ha det man inte kan få (och som nog inte alls existerar)? Jag minns tydligt att det började redan på knubbiga barnsben. Allt som lillebror fick ville jag ha och bytte någon snällt så krävde jag alltid mitt egna, mycket bättre alternativ tillbaka. I fåfängans namn har jag såklart alltid velat ha ljuvligt lockande hårsvall i stället för mitt egna spikraka. Andras mat ser alltid godare ut på tallriken bredvid och personen som äter luktar godare och har bättre klädsmak. Inredningsmässigt har alla mycket finare hemma hos sig och mycket, mycket mer välstädat i billigare, men större, hem. De där ouppnåeliga har givetvis ett förhållande som verkar snäppet kärleksfullare och mer samförstående än ens egna där alla inblandade förstås har mer pengar på banken och bättre, mer fantasifullt sexliv. Tid har de också så att det förslår och spenderar den förstås på mer hedervärda uppdrag än favoritserier på tv och kvällssurfing.Sen T kom har fenomenet blivit än mer påtagligt då jag många gånger kommit på mig själv att längta tills hon ska sova och då hon väl har somnat längtar jag bara efter att hon ska vakna igen.
Just idag kom den mycket efterlängtade regninnedagen och allt jag kan tänka på, och längta efter, är att solen ska komma tillbaka igen.
Foto: Privat
8 kommentarer:
Å men duuu ... så där är enkelt att känna och tänka.
En bok jag verkligen vill tipsa dig om är "Vem är det som bestämmer i ditt liv?" av Nilsonne. Den är mycket mycket läsvärd. Tror du skulle tycka om den.
Stor kram.
Så är det väl nästan alltid, att det nån annan har är lite, lite bättre. Gräset är (och har alltid varit) lite grönare på andra sidan!
Det känns som om du behöver en kram...? Ja, du kan ju få en i vilket fall som helst! :-) *kram*
Så ska jag spricka hål på bubblan... De där personerna du skriver om finns inte. Det är dina tankar, dina fantasier och visst är dina tankar där och du har all rätt att tänka dem. Och du kan välja vad du ska göra med dem. Tro på dem och lägga ner energi på att trycka ner dig själv, se dem och känna vad de gör med dig och låta dem driva förbi... när du tänkt att det är bara mina tankar och de behöver inte vara sanna.
Jag skulle precis skriva om mindfulness och acceptans (som du kanske läst om till leda på min sida?) men så har redan Christina här ovan tipsat om boken! (kompis-boken: Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver är en jättebra fortsättning ang. acceptans. De finns som ljudböcker!!!)
De senaste två veckorna har jag praktiserat det där flummet om medveten närvaro. Och acceptans. Och jag sorterar tankar. Accepterar. Och jag mår så mycket bättre! Känner mig lättare. Positivare. Fri.
Inget man lär sig över en dag, men redan hjälper det mig jättemycket. Kanske är det för att jag är just där jag är i min process... för att jag är mottaglig just nu.
Hoppas du sorterar det som tynger dig. Och minns... att efter regn kommer sol! :-)
Åh nej! Ni missförstår mig! Jag känner mig inte tyngd av tanken. Alls. Jag har sedan många år accepterat mitt underbara liv som jag har turen att få spela huvudroll i (deta skedde efter mina självkänslehöjande resor i världen). Jag bara funderar över fenomenet att det är så lätt att t r o att alla andra har det bättre. Jag VET att det inte är så. Det finns ingens liv som jag hellre skulle vilja byta ut mitt eget mot. Jag måste helt enkelt ha varit dålig på att förmedla den ironi jag ser i hela tänket. Att ALLA tror att ALLA har det bättre än dem själva.
Jag finner snarare humorn i att jag aldrig blir "nöjd" i hur situationen presenterar sig trots att jag egentligen är superdupernöjd. På frågan "Vem är det som bestämmer i ditt liv?" kan jag sedan länge bestämt svara: jag själv. Läser en bok som två kloka kvinnor nu har tipsat mig om gör jag dock gärna. Alltid kan man lära sig mer. Njuta mer. Bli en bättre människa. Framför allt: irritera sig mindre på irriterande människor (!!!). Ta djupa andetag.
Men kramar till er snabba uppeppare och ta emot mitt egentliga budskap (som aldrig riktigt tydliggjordes inser jag i läsandets stund): Var nöjd med allt som livet ger och ge f*n i grannens gräs!
"Var nöjd med allt som livet ger och ge f*n i grannens gräs"
Tack :)
Så är det. Men det ÄR svårt ibland ;)
Såklart. Skitsvårt kan det till och med vara. Trots att det Sunda Förnuftet spelar med i ens eget lag och ofta gör ett och annat mål. Ibland gör dock forwarden Misstänket ett och annat inhopp han också... Han kan nog ibland få lite väl mycket bollinnehav innan SF tar av honom bollen igen genom en tjusig brytning.
Grannens gräsodling kan förvisso se synnerligen god ut men i sanningens namn så är det väl så att oftast när man väl tar en tugga så smakar det bara torrgräs i munnen...!?
Sånt är livet... Och jag gissar att det är någon sorts överlevnadsinstinkt. Man vill ta sig vidare och det behöver nog absolut inte betyda att man inte är nöjd där man är och med det man har. Fantasin flödar och det är väl lite mysigt att drömma sig bort ibland. Det är också livet, i något sorts universum bredvid vårt eget. Typ...
Så är det nog, kloka Sofia. Vi fantiserar och överlever då vardagstristessen ibland blir för påtaglig och stor. Det viktigaste är nog att hålla balansen så att inte fantasierna om en bättre sida får övertaget i ens liv. För nöjd det är jag trots tankar om bättre, snyggare, rikare, mer.
Skicka en kommentar