Men när vi kom hem igen och snuttan somnat och vi tagit kvällsmacka och sett på bakande Leila så kom jag ihåg. Man skulle ju visa Bo Kaspers live på tvåan. Snabb kanalövergång och i samma sekund sveptes jag tillbaka ett årtionde inombords. Det är nåt med detta fantastiska band som får mig att minnas bättre än någonting annat. Värmen och lyckoruskänslan spred omedelbart ut sig i mitt inre som ett vinterslumrande träd sträcker ut sina trötta grenar mot vårsolens första värmande strålar. Minnen från förr stormar genast vilt omkring i mitt huvud. Jag minns så mycket från denna underbara, men överdjävliga, tid. Jag minns ljusa sommarkvällar och ljummet rödvin. Jag minns mina älskade vänner som då nog var viktigare än min egen familj. Hur kul vi hade. Hur många fester vi for runt på med blaskiga öl i den gröna påsen. Och skrattade. Och levde problemfria dagar. Trots att ingen av oss just då såg det så utan säkert precis som motsatsen. Men jag tror att mest av allt minns jag Honom. Han min första Stora Kärlek. Han som jag var upp över öronen och ut i varenda fingerspets och hårstrå förälskad i. Länge, mycket och intensivt. Så som det mesta kändes då den där tiden för ungefär 10 år sen. All denna lycka och sorg och undran över vad som hände med oss och med tiden virvlar upp till tonerna av underbara, fantastiska Bo Kaspers. En kärlek i sig. Så många minnen och känslor har upplevts, genomlevts och nu åter återupplevts till Sångar-Bos stämma att de än idag fyller hela mitt bröst till sprickningsgränsen. Hela gymnasietiden i en koncentrerad sprängfylld injektion. Jag måste bara säga att jag haft tur. Som har alla dessa fina minnen. Som jag delar med några av jordens finaste och bästa människor. Och en liten nostalgisk tår rullar nerför kinden.
Och jag vill skicka en hälsning till alla mina älskade vänner från då(och nu)tiden. Hjärtvärmande minnen och doften av evig ungdomssommar kommer alltid att leva och aldrig att dö.
6 kommentarer:
Men å så fint du skriver. En liten tår trillar längs min kind. Jag hann bara se slutet men hann känna precis samma saker. Gymnasiet, vänner, vin, kärlek... Allt ryms i Bo-Kaspers. Oändligt fint.
Å tack så väldigt! Va glad jag blir! Svårt att förmedla inre känslostormar så det känns ju förstås kul att beröra n å g o n (förutom sig själv)...
De ska visst spela på PDOL i sommar. Gissa om jag kommer att stå längst fram och vicka på höfterna med ett stort leende på läpparna och glasartad blick!?
Jag tror jag förstår dig... i alla fall i kärleken till Bo Kaspers. De var min stora kärlek! ;-) Hur kan man låta bli, liksom?
Så fort de kommer till Skåne så är jag där! Har lyssnat på dem på Malmö festivalen, KB, Mejeriet i Lund, Konserthuset i Malmö... ett par gånger. Det finns ingen bättre musik!
Jag har alla skivor. Jag har deras autografer! *tsss*
Jag har deras "en centimeter över stolen..." som signal i mobilen när jag får sms.
Och jag vill inte gifta mig förrän de kommer och spelar på mitt bröllop. (inget litet krav!)
Vilka underbara minnen du bär! Jobbiga och fina - det är ju så det är! Och ibland svallar de över en och man kan med dagens visa ögon se tillbaka på en yngre mer naiv person... och minnas hur det var, vad man kände. Och minnas att det fortfarande är jag, det är en del av mig, det är mina pusselbitar i mitt livs stora pussel.
Det är fint, tycker jag.
PRECIS! Jag råkade också fälla en tår, precis som Soffan. Jag förstår precis hur du menar. Minnena är det bästa vi har. Ungdomskärleken som fyller en med bubblor men även kommer man ihåg hur jobbigt det har varit. Du fick mig just att tänka på folk jag inte tänkt på...på väldigt lång tid. Tack!
Cissi, jag är mållös! Efter att ha läst din underbara beskrivning över gymnasietiden med allt vad den innebar kunde jag inte annat än att sätta in Bo Kasper i min fina, men ack så omoderna stereo.
Tack för många kloka ord!!!
Kommer hem till helgen och stannar några dagar, tid att ses?
Kramelikram
Kajsa
Lily: Ja visst är det fint att vi består av ett fleratusenbitarspussel och bara några av bitarna är lagda än!? Och om man bara tar sig tid ibland så kan man njuta av de bitar som redan är lagda i stället för att bara försöka lägga nya hela tiden!
Jag tycker för övrigt att Bo Kaspers på bröllopet är ett helt rimligt krav...
Maria: Varsågod! Att tänka på gamla nära ibland är en plikt och skyldighet när man vill att själen ska må bra! För vad vore människan utan sina minnen? Det är så skönt att ibland hitta tillbaka till exakt den där känslan man vet att man kände då. Musik kan nog vara det närmaste vi kan komma att resa i tiden.
Kul att du läser mig förresten!
Kajsa: Så roligt! För det kan väl inte vara det lättaste att göra Dig mållös!? Måste vara en positiv reaktion...? ;-)
Såklart att jag har tid att ses! Viktiga möten har alltid högsta prioritet i min (ack så o)fullspäckade kalender!! :-D
Hör av dig / Kom förbi närhelst!
Skicka en kommentar