Igår la jag ner lilla vildproppen på golvet i vardagsrummet och gick sen till köket för att hämta mitt kaffe. Som vanligt så plockade jag undan lite på vägen så det tog väl sådär en minut eller två. När jag kom tillbaka befann sig pruttungen på ett helt annat ställe än innan jag gick. Hon kryper? Hon kryper! Eller jag kan kanske inte påstå att hon kryper direkt. Hon trycker sig snarare bakåt. Ibland sakta, ibland i en rasande fart. Men hela tiden med denna galna blick ackompanjerad av höga, ivriga läten.
Jag och pappan roade oss en timme eller så bara genom att titta på genombrottet. För alla små framsteg känns just som små underverk. Nåt man inte får missa för då kommer nästa innan man hunnit blinka och vänja sig vid det föregående. Så där satt (eeh... låg) vi på första parkett och skrattade åt runtfarandet. Jag som aldrig skulle bli så här...
10 kommentarer:
så otroligt sööööt!!! ;D
Ja eller hur!?! Inte så konstigt att man inte kan ta ögonen i från henne, va!? (Måste få medhåll här för att konstatera att jag inte är totalt sinnessjuk som följer hennes minsta rörelse dag ut och dag in utan att tröttna..) :-P Lilla Pruttan. *ler ömt och moderligt*
Måste bara hålle med Cissi! Hon är grymt söt och vilken klarsynt blick flickan har!
Kram
Kajsa
Mmmm. Världens bästa, sötaste och smartaste är hon. Helt objektivt alltså. Jag lovar!
Men sååå härligt att kunna röra på sig!!! Underbart söt är hon också! Grattis, grattis från mamman med stortjejen.
Ja det tycker nog hon också för hon blir helt vild och till sig när hon märker att hon tar sig runt i rummet. Det är ett skådespel sanna mina ord. Måhända en fars. Men ändock.
*skrattar* Åhhhh... så häftigt!!! Vilken lycka för henne, vilken upptäckt. Det syns ju att tjejen är framåt! :-D
Framåt och helt klart lite galen att döma av ljuden... och blicken... oslagbar... hahaha!
Hon gillar bevisligen allt det nya som händer just nu och tuppar, till mammans förtjusning, snabbt av varje gång det är dags för sovstund. Många nya intryck gör nog huvet extra trött... Vad skyller man på som förälder?
Vad kul =) Kan tänka mig att man "blir sådär" när ens barn gör sådana framsteg!
Jo man blir uppenbarligen lite koko av att ha barn... ;-D Det är som att hon håller i en liten enmansshow hela dagarna. För vi älskar att iaktta och roas av henne. Hur länge som helst. Men det är kanske så det ska va!?!
Skicka en kommentar