Nu så.

Nu har lyckan vänt och livet ler mot mig igen. Dags att dra fram listan med Saker Att Vara Tacksam För och bocka av den senaste tidens höjdpunkter. I kronologisk oordning förstås. Jag har såklart inget minne av den faktiska ordningen på händelserna i mitt livs sista vecka. Men ingen har väl sådand orimliga förväntningar på en stackars förvirrad!?

Vi börjar med midsommar för den minns jag faktiskt. Dagar med speciella benämningar har ett eget minnesfack i min hjärna. Dock ej Pingst, Kristi Himmelfärds och Nationaldagen. Jag menar viktiga dagar med speciell benämning av typen Jul, Nyår och Påsk. Och så Midsommar. De minns jag. Oftast i alla fall. Midsommarredogöring var det ja.
Hela lilla familjen tog sovmorgon och låg länge kvar och myste i stora familjedubbelsängen. Sen pysslades det med utefixargrejer hela dagen lång. Helt omidsommaraktigt. Det var inte förrän efter Ts nattartid som jag kände att vi kanske skulle spränga in lite midsommar i dagen och svängde ihop en gubbröra som sköljdes ner med ljuvligaste rosévin. Som delades med sambon i bästa midsommaranda. Sak 1 att vara tacksam för blir alltså: Romantik i form av tudelad vinflarra. Sambon gillar egentligen inte vin men "offrade sig" för den goda saken. Lovely man that M!

Midsommardagen smiddes familjeplaner. Lillebror med tjej på middag med drink, jordgubbstårta, massa smask och allmänt mys. Mycket trevligt och alternativt firande till självaste midsommaraftonen som ju i sig var alternativ motför tidigare år. Sak 2 är alltså given: bästa umgänget och maten. Och drinkarna förstås. Rakt intagna från trädgården och mixade med massa kärlek. De sov över och assisterade genom att bli förmiddagsbarnvakter så jag fick sova en stund extra när lilltrollet ville vara vaken och mamman var trött, så trött. Sak 3: Det glada lilltrollet. Samt hennes filtvaktare. We looove you.

Efter dessa två dagar med benämningar ter sig allt något suddigt, som i en dimma. Men stor tacksamhet det känner jag ändå. För att min familj är frisk och lever. (Läser historier om små barn som dör och gråter FLODER. Och är extra tacksam att mitt barn lever! Vilken tur jag har!) För att jag har så skön och glad familj som jag litar på och vet var jag har. För att jag är omtyckt och tycker om. För att någon dricker mina experimentella drinkar. För att mina problem som verkar jobbiga och tunga ibland, med lite perspektiv, är skitfuttiga och löjliga och inget att egentligen bry sig om. För att jag har världens bästa tjurskalliga kille och för att han vill ha mig tillbaka. Det är så fantastiskt med kärlek. Att man lyckats hittat någon som man verkligen vill ha för brinnande livet och att den känslan sen håller i sig trots att man träffas varje dag och lagar mat och ser på tv och lägger barn och bråkar om hushållssysslofördelningsorättvisor. Är inte det fantastiskt!?