Back in business

Nu har jag tankat själen. I fyra hela dagar har jag ätit gott, skrattat gott, umgotts (eheheee), mått gott och shoppat som om det inte fanns någon morgondag. För vem bryr sig väl om att pengarna på matkontot sinar när det finns så många fina måste-ha-saker i finaste Umestaden?
Vi har blivit bjudna på brunch, lunch och lyxigt fika. Skrattat åt bästaste kockovänner. Sett på nyinköpta radhus i skogsbryn. Träffat barn som redan blivit stora och förvånats över fylleskandaler på nyinvigda köpcentrum. (Hur kan man som vuxet mansgäng sitta och vråla Å-Å-Å-Å-Ååååå-SUPA! mitt i händelsernas epicentrum?). Har barnvaktats, tvingats se moralkakeserier varvat med Simpsons och upplevt himmelriket på jorden genom den gudsvälsignade indiska Gandhi-maten. Det har varit njut på hög nivå med andra ord. Välbehövligt, välförtjänt och väl investerad tid av liv.

Så nu är jag C igen. Minst dubbelt så mycket C mot för i förra veckan. När man sitter i sitt hus och mest umgås med sina och sambons föräldrar för länge tappar man bort vissa viktiga bitar av sig själv. De bitarna har jag lite snabbt pusslat tillbaka nu i veckan och känner mig snäppet lyckligare och gladare och mer tillfreds i både hjärtat och hjärnan.
När jag märker hur fort jag förändras inombords med rätt sorts stimulans funderar jag på om jag egentligen inte borde börja jobba snart. Jag tror att jag behöver mer än vad jag ger mig själv just nu. Å andra sidan är T bara så här liten en endaste gång och jag vill ju inte missa hennes allra viktigaste pusselbitar heller. De känns viktigare än mina egna och jag tror att jag ångrar mig mer om jag inte är med om dem än om jag själv äts upp en smula av understimulans.

Det händer så mycket just nu. Hon kan sitta alldeles själv - lite vingligt förvisso men ändå. Hon griper efter allt som rör sig, leker gärna med allt hon får tag på och har utvecklat en förvånansvärd nyfikenhet för allt som låter och rör sig. Hon har ett sjujäkla humör (nej, alltså... jag har verkligen ingen aaaaning om vart hon kan ha fått det ifrån...) och förvrider hela kroppen, inklusive ansiktet vid motgångar och vrålar ut höga och arga tillrop om det blir fel. Senast idag fick hon ett vredesutbrott då farmor tog på henne pyjamasen; blev röd i hela ansiktet, stelnade med benen, tog tag runt farmorns huvud och "bet" tag med öppen mun mot hennes kind och skakade henne. En sak är verkligen säker: inte saknar hon humör den lilla. Min älskade, skönaste, gasigaste, knasigaste lilla ilskbomb!


Och just det ja. Tänder har hon fått också. En i tisdags och en idag. Kanske därför hon har sovit illa och gnällt mer än någonsin? Söt i sina nya gaddar det är hon i alla fall definitivt och jag undrar ifall om möjligen kanske eventuellt det är meningen att hon ska bli världens mest kända, smartaste, bäst avlönande person i väääärlden när hon blir stor. Det tror i alla fall hennes nysjälatankade mamma. Och länsar matkontot lite till i brist på annan givande aktivitet.