Hejsan hoppsan. Helt oförberedd blev jag uppskriven på mötestid med chefen om en timme. Eller helt och helt - det var ju jag själv som ringde och bokade så det borde kanske inte komma som nån större överraskning men oförberett känns det i alla fall. (Vilken tur att man har minne som en 88-årig dam med demens och kan överraska sig själv om dagarna när ingen annan gör det!!)
Vi ska prata om hur min tjänst kommer att vara fördelad till hösten, hur min ledighet ska se ut och lite annat jobbsmått och gott. Det känns lite pirrigt att bege sig tillbaka till arbetsplatsen så här rakt utkastad från den trygga mammabubblan. Chefen, kollegorna och de underbara ynglingarna. Undra om de ens kommer ihåg mig, tänker jag. Jag hann ju knappt börja jobba innan jag blev mammaledig. Men det känns lite skönt att ha lite nervositet i bröstet och vetskapen att få se en annan sorts miljö än hemmiljön för en, om än så liten, stund. Bra att mjukanpassa sig till the Real Life.
Nu är det kanske bäst att piffa till sig lite. Mjukisbyxor och smutsigt, spretigt hår samt fiskandedräkt passar nog inte in i yrkesvärlden.
4 kommentarer:
Oj så spännande! Du måste berätta! Börjar du också jobba till hösten alltså? Eller också... Vad fan säger jag? Jag har ju inte ens något jobb än...
Hoppas allt gick bra i alla fall!
Det gick bra. Kontentan: Jag börjar jobba till hösten. Men inte på stubinen. Jag avvaktar till (förhoppningsvis) tråkigare höstväder och återvänder till ungdomens lärosäte i oktober. Ska bli kul. Och inte. Men mest kul!
Jag tror för övrigt att du VISST kommer att ha ett jobb till i höst men längtar tills du ersätter en av de andra på mitt ställe så vi kan dricka litervis med sangría på rasterna! ;-) Tänk så roliga lektionerna skulle bli då!(?) Du håller väl oss (= dina läsare) uppdaterade om vad som händer på jobbfronten!?
Ett stort problem idag är att man ser att få barn som ett problem. Det blir en parentes i utvecklingen av humankapitalet!! Helt sjukt! Det är snarare en katalysator för utvecklingen!! Bra att du har en kontakt med din arbetsgivare. Du kommer att ha mycket att bidra med när du kommer tillbaka! Själv var jag hemma många år, en god investering i barnens framtid!!
Mmmm. Men om man ser det som ett problem att få barn så kan man ju tycka att man inte borde ha skaffat dem till att börja med. Själv försöker vi dra ut på dagarna så mycket vi bara kan och ska vara hemma åtminstone två år till att börja med. Sen får vi se. Nummer två kommer förhoppningsvis snart så vi får vara hemma och vårda allas vår framtid igen!
Det måste väl ändå vara det mysigaste som finns (att få och ta hand om sina egna barn)!?! Och utvecklande. Men inte så socialt stimulerande när man inte känner någon endaste själ i sin nya omgivning. Det blir nog tack och lov annorlunda nästa gång. Blir lite ensamt ibland...
Skicka en kommentar