En dag av hektiskt umgänge och fixande med pumpar, bilstolar, lövhögar och bakning. Så nu sitter jag här med alla besökare hemgångna, en stor bit Mississippi Mud Pie i magen och bara dör av trötthet och orkeslöshet. Orkade inte ens hänga på käraste L på Lisa Miskovsky-lyssning. Illa, illa.
Lustigt det där med att jag så ofta längtar iväg. Att få göra något eget mys med någon egen vän i någon egen del av världen. Och så när den perfekta möjligheten dyker upp så orkar jag bara inte. Ingen energi kvar liksom. Den försvann kanske igår när jag fick bära omkring på magonda lilla snuttis-pruttis hela dagen. I morgon är det dessutom Ms tur att ta sovmorgon (vi tar varsin på helgerna) och den vetskapen ökar på mina mentala tröttkänslor.
Men jag ska inte klaga. Vi är en lycklig liten familj med fantastiskt fantastiska föräldrar och det här med tröttheten är ju i ärlighetens namn något man måste räkna med när man har en liten bebis (och vill ha tre till). Livet går nog inte mot det lugnare, mer utvilade hållet på ett bra tag än...
Om jag bara orkade lyssna på Lisa Miskovsky då och då med en egen vän i en egen del av världen vore livet helt enkelt perfektamundo.
2 kommentarer:
Men hallå!?? Jag blir trött bara av att LÄSA allt ni fixat med... inte konstigt att du är trött! :-)
Förstår att det var ett svårt beslut att stanna hemma, men säger kroppen nej så ska man ta det på allvar *vet*.
Kul att du gillade kakan - den är mäktig, men man kan (och vill) trycka i sig mycket! :-P
VILL var ordet! Jag åt nog upp en fjärdedel alldeles på egen hand... mums!
Och det där med tröttheten var väl inte så konstig vid dagens slut utan det konstiga var väl att jag var precis så där trött redan när dagen började. Inte för att det blev mindre påtagligt framåt eftermiddagen men ändå..
Annars brukar jag faktiskt vara ganska bra på att ta det lugnt och lyssna på kroppen. I alla fall nu under mammaledigheten... Men tack ändå för påminnelsen!
Skicka en kommentar