När någon sa så till mig förut reagerade jag knappt. Tänkte "Jaha" och åstadkom i bästa fall en osynlig axelryckning. Men nu fattar jag äntligen. När jag själv fått pröva på fenomenet, blivit av med det och fått det tillbakakastat i ansiktet fattar jag hur stort det är. Det där med att inte få sova.
I helgen firades Valborgs hos mor och far och lilla gumman sov så sött i lånad säng. När vi skulle åka hem nån gång där mitt i natten vaknade hon förstås och sen var hela sömngrejen rubbad. Vi kom hem och hon fick mat och somnade så småningom om igen. Vaknade efter en liten stund och gnällde. Somnade en snutt. Vaknade igen och storgrät och ville inte alls sova mer. I vanliga fall brukar pappan ta hand om sådana här situationer så att jag får sova men efter alldeles för mycket whiskey gick det inte att få liv i honom där på andra sidan sängen. Han sov som en bebis. Och inte då nödvändigtvis vår bebis...*
Så jag bar och sjöng och trugade. Vi somnade vid halv fem och klockan sex var det tydligen vakningsdags på riktigt. Men då fick bakfulla pappan faktiskt ta sitt faderliga ansvar och kliva upp. Inte poängen alls. Poängen är att jag under hela gårdagen gick omkring (och betedde mig) som en deprimerad zombie. Det går bara inte att vara människa om man inte får sova.
Så nu när någon berättar för mig att de inte har sovit på hela natten ska jag inte alls mentalt rycka på axeln längre utan i stället erbjuda axeln till att gråta ut på, en stunds vila på min soffa och en lyxig efterrätt efteråt. Det har dom sannerligen gjort sig förtjänta av som offrat hela natten för beundransvärda aktiviteter såsom barnvak, kroppsliga smärtor eller allmänt mentalt virrvarr!
*Förstår egentligen inte alls hur uttrycket kan ha uppkommit då alla småbarnsföräldrar verkar ha ganska många mer eller mindre vakna nätter i sina liv på grund av bebisens icke-sömn.
Tilläggsvis:
Och hur kan det för övrigt komma sig att männen ska ha privilegiet att få välja om de ska vara överförfriskade och snarka bort natten när det är oss females det drabbar?! Gör mig upprörd sånt där. Men det är ett inlägg i sig.
2 kommentarer:
Det låter som om det är på sin plats att bjuda på världens godaste kladdkaka, en kaka som fixar allt från baksmälla till sömnlösa nätter:
Mississippi mud pie
200 g rumsvarmt smör eller margarin
5 dl strösocker
4 ägg
3 1/2 dl vetemjöl
1 dl kakao
1 krm salt
1 tsk bakpulver
1/2 tsk vaniljsocker
3 dl hackade valfria nötter (jag tog sötmandel och skållade den)
mini-marshmallows till garnering (eller stora marshmallows eller skumsockerbitar i tärningar)
Kolasås:
50 g smör
1 1/2 dl farinsocker
2 msk vatten
1 dl vispgrädde
Sätt ugnen på 175°. Smörj och bröa en rund bakform.
Rör smör och socker poröst. Vispa i äggen, ett i sänder.
Blanda de torra ingredienserna och rör ner i smeten tillsammans med nötterna.
Häll smeten i formen. Grädda kakan mitt i ugnen i ca 45 minuter. Kakan ska fortfarande vara lite kladdig i mitten. Ta ut kakan ur ugnen och tryck försiktigt ner marshmallows i kakan medan den fortfarandde är varm. Låt kakan svalna.
Gör i ordning kolasåsen genom att värma smör, socker och vatten på låg värme. Vispa i grädden och låt såsen sjuda tills den tjocknar.
Ringla kolasåsen över kakan.
Japp, man går upp 2 kg bara av att läsa receptet! Mohahahahaha!
Receptet kommer från sötsaks bibeln: Två systrars söta.
Hoppas du får sova bättre i natt!
Ååååh yum! Låter som att det finns risk att man sover som en klubbad säl efter maken till godisbomb!! = den ultimata sova-hela-nattenkakan. :-)
Nu vet jag definitivt vilket fika som hamnar på vårt köksbord i helgen. Perfekt! Jag som sökt efter nya recept för två godisgrisar att helgfrossa i och så kom det ett här som på beställning! Och i helgen tror jag att det finns nån här hemma som inte är så sugen på whiskey så sömnen kommer nog till mig dubbelt upp..
Tack söta du för omtanke (eller för att du leder mig längs vägen rakt ner i fördärvet??)! :-P
Skicka en kommentar